tänker tillbaka på hur det var när jag var yngre. hur jag kämpade mig igenom mellanstadiet. hur jag var orolig över allt, till och med saker som jag inte skulle vara orolig över, saker som inte rörde mig det minsta.
kommer ihåg hur jag grät varje kväll pga far min, att han inte brydde sig. jag tänkte aldrig på att han inte kunde. han kunde inte bry sig det minsta om mig, eller min syster. hans kropp fungerade inte som den skulle.
jag minns alla saker vi gjorde tillsammans, åkte till äventyrsbadet i ljungby nästan varje dag på lov och helger.. Jag minns hur min älskade pappa kammade mitt år jättelängr efter att jag hade duschat för att jag tyckte det var så skönt.. Jag minns varje minut sekund tillsammans med min pappa. även dom dåliga stunderna, det är värt att minnas dom också.
det är jobbigt att växa upp med en frånvarande förälder, man känner sig halv & egentligen obetydlig. Jag känner min så liten och meningslös vissa dagar. hatar uppmärksamhet pga saker som hänt i mitt liv. önskar egentligen att jag kunde ändra på allt som hänt. att jag skulle ha en mamma & pappa vid min sida.
Istället har jag bara världens bästa mamma. ♥

pappa. jag saknar dig så fruktansvärt mycket. hoppas att du en dag ska förstå.