Känns lagom bra att ligga i sängen med sån extrem mensvärk att man inte kan röra sig..? Nej faktiskt inte, Just nu mår jag både fysiskt och psykiskt dåligt. & känner egentligen inte för att göra något. Någonting bryter ner mig och gör mig illamående bara genom att andas. Som jag ser det så har jag alltid varit en glad, snäll och egentligen översocial tjej. Men sen jag började i Ryssby så har något hänt. När jag slutade på Huneskolan så förberedde jag mig på att komma till ett ställe utan skitsnack osv. Men hade mer fel än vad jag kunde tänka mig om detta stället, här lever alla för att snacka skit om folk. Det märkte jag redan första veckan.
Fan vad gott det skulle vara med en kopp Te nu.. Men orkar inte koka vatten, och orkar inte sitta och deppa ner mig över sånt som ingen bryr sig om. Önskar att det fanns någon man kunde prata med.. Någon som känner sig frivillig av att lyssna på min livshistoria? Vill egentligen inte ha medlidande och gillar faktiskt inte medlidande i vanliga fall. Men nu behöver jag någon som tycker synd om mig..